Grönt är skönt

Det började med ett par nya träskor. Sedan gick det som det gick.

Det finns saker som aldrig ändras. Klipporna i havet. Känslan när kroppen vilar mot den varma graniten efter det kalla, salta doppet. Och så den ständiga jakten. På vind. Och det perfekta gröna nagellacket.

De var på rea. Och ropade om sommaren fast den var någon månad bort. Hur som helst, de blev mina. Och sakta väcktes ett minne om ett fynd för något år sedan. Som inte hade fått se dagens ljus än.

Essie Come on Clover.

Och jo, de fann varandra direkt. Men jag och sommarnaglar är en annan historia. Diskbaljor, segelskot och havsdopp gör att lacket så lätt släpper taget.

Essie Here to Stay och Good to Go.

Dessutom blev det ett ofrivilligt test med och utan underlag då högerhanden lackades i ett huj innan jag kom ihåg att grunda.

Men nej, ingen större skillnad. Det trillar bort lika bra på båda.

Men vackert. Ja, det är vackert. Ett fåfängt jagande efter vind. Och det perfekta, gröna lacket.

Greenroom

2011 var året då det hände. Jag köpte ett exakt likadant läppstift som det som just tagit slut för att det var perfekt.
Jag kom på mig själv med att köpa alla färger av samma sorts ögonskugga för de var ju bra, roliga att jobba med och prisvärda.
Jag gjorde mig till och med av med alla oanvända ögonmakeupremovers för att ingen kunde matcha min nya favorit.

När jag var med och startade DN.ses livstilssajt och började blogga fick jag frågan ”Men det finns väl inte så mycket att skriva om smink?”

Det är klart det gör.

Jag kommer aldrig att kunna mäta mig mot min nagellackstestarguru Nailtastic, Sveriges uthålligaste sminkbloggare Lipglossbitch eller min rapportör från senaste pressmötena, Kicki Norman.

Jag har några gånger lekt med tanken om att bara blogga om gröna nagellack. För just där spelar det tydligen ingen roll hur mycket jag har att göra, eller hur bra saker jag hittat. Det finns alltid ett nytt grönt nagellack att testa.

Så, den här bloggen blir från och med nu mitt Greenroom. Och ja, jag tolkar begreppet grönt ganska vitt.

Och som ni kan se så är det mesta här är i livet grönt:

H&M:s lack ”I’m not a kiwi”.

Min vän Magnus nya telefon 🙂

Det nymålade utställningsmaterialet på jobbet.

Och om man bloggar bort sig i tunnelbanan på vägen hem kan man hamna på T-centralen och gröna linjen istället…

Och lackar man naglarna i något som är snyggt i teorin, men inte riktigt passar rosanariga vinterhänder (som laxrosa Lancômelack och grönglittrigt zombielack från China Glaze) så kan man alltid baka en muffins och trycka ut lite glasyr på den, så det får vara vackert i något sammanhang i alla fall.

För det är nog helt enkelt så att grönt=vackert i mitt Greenroom.

En vacker dag…

Ja, jag kan välja ett läppstift bara för att det heter ”Galapagos”.

En vacker dag har jag en annan utsikt utanför mitt bussfönster. Men i dag väljer jag mjuk korall, ett subtilt skimmer. Och drömmer om jättesköldpaddornas hemö.

Vad mamma sa

Mamma: ”Jag köpte det för att jag trodde det var brunt, men det är lila.”
Jag: ”Men det är ju inte lila, det är brunt!”
Mamma: ”Nej, det är lila.”

Det är som så många gånger här i livet. Mamma hade rätt. China Glaze Below Deck är lila. Ibland undrar jag om vi får barn bara för att förstå att våra föräldrar nog gjorde så gott de kunde. Och att mamma nog ganska ofta hade rätt.

Men medge att det ser brunt ut i flaskan i alla fall?

China Glaze Below Deck ur Anchors Away-kollektionen.

Yves Rocher Taupe

Yves Rocher, nr 106, Taupe (det har även det svenska namnet ”Mullvad”).

Jag trodde att det här lacket skulle bli ljusare på naglarna. Det syns inte fullt ut på bilden, men lacket blir flera nyanser mörkare på naglarna än det är i flaskan. Vilket gör det till ett lack som liknar flera andra jag redan har i badrumsskåpet.

Det är inte fult på något sätt, just den här nyansen hör till dem jag älskar, men jag trodde att jag skulle få prova någonting nytt bara.

Yves Rochers nagellack har alltid imponerat på mig. Det gör det här också. Täcker med bara ett enda lager (inte det minsta av min fula Gelish-utväxt lyser igenom), flyter ut jämnt och sitter bra.

Det enda jag har lite svårt för är priset. 75 kronor för 5,5 ml gör det här till ett av de dyrare lacken i min garderob. Men, ja, jag tycker absolut att det är värt det.

Gelish – sju veckor senare

Hör du till dem som inte kan låta bli att pilla och riva när nagellacket börjar flagna?
Som tycker om att olja och fila och lacka och prova nya färger, helst så ofta som möjligt?

Eller vill du helst bara kunna strunta i dina naglar men ändå ha snygga, tåliga naglar som håller sig lika vällackade varje dag och kan tänka dig gå till salong någon gång i månaden för att slippa jobbet?

Efter mitt test av Gelish vet jag nu med säkerhet att jag hör till de förstnämnda.

Det är snyggt, det är skönt att slippa packa nagellacken när jag reser bort och det håller stilen gott och väl i de tre utlovade veckorna.
Men det blir ömtåligt när det är vått, som alla lack. I en båt är det ofta vått och behöver man leta efter något i en väska när man precis har badat så slits kanske en liten, liten bit av. Och om man då börjar pilla är man inte långt från en smärre nagelkatastrof.

Det är bara att konstatera – när det gäller naglar är jag alldeles för mycket ”kan själv!” för att stå ut med att vara beroende av att regelbundet gå till salong. Trots att det egentligen är så snyggt att jag önskar att jag hade hört till dem som gärna struntar i själva fixandet och pysslandet och grejandet.

Och ingen har någonsin lovat att det ska vara snyggt i sju veckor, men jag misstänker att ni gärna vill se bilder även över mitt förfall så, håll till godo, här är mina två mest opillade naglar. Överst vänstertummen, nederst höger pekfinger. De sista veckorna har det bildats små, små sprickor i lacket, men som sagt, det går på övertid och jag lackar ändå över utväxten så det känns lite väl petigt att klaga på det faktiskt.

Fast mark under fötterna – Isadora Forest Groove

Jo, det gungar fortfarande. Det brukar göra det ett tag när jag kliver i land. Och något i mig längtar tillbaka till vågorna, klipporna, det mjuka vattnet. Som jag kan bada! Det är inte för inte att just mina barn aldrig får nog av att hoppa i vattnet.

Men jag är hemma igen. Och passade på att byta färg på tånaglarna, till det mer höstiga Bronze Patina, ur Isadoras höstkollektion Forest Groove.

Isadora Wonder Nail 718 Bronze Patina.

Det lanseras tillsammans med det grönglittriga Chanelinspirerade Forest och mörkt auberginefärgade Zinfandel.

Isadora Wonder Nail 718 Bronze Patina, 719 Forest, 642 Zinfandel.

I höstkollektionen hittar man också en helt ny sorts ögonskugga som visar sig vara en mycket trevlig överraskning. Precious Pearls är exempelvis jämförbar med Chanels Ombres Perlées de Chanel. Skuggorna är glittriga och kräver en bra primer under för att inte glittret ska hamna under ögonen istället, men de är lättjobbade, roliga att leka med och enkla att få till snygga skuggningar med. Jag kommer bada länge till och känner att det dröjer innan jag helt lägger sommaren bakom mig, men just den här biten av hösten har jag väldigt lätt att tycka om känner jag.

Isadora Eyeshadow Trio 80 Precious Pearls.

Isadora Eyeshadow Trio 81 Cool Browns.

Isadora Eyeshadow Trio 84 Forest.

Som ett enda långt minne

Vi kom iväg!

Laddade med en solcellspanel som laddar nästan som vi hade hoppats (och i de här lägena innebär nästan… inte riktigt ok) och en utombordare som startar när den känner för det (det är lugnt, jag har simmat iland med tampar förr) så har vi äntligen tagit oss ut i skärgården.

Och det är där, på en klippa, med en tångruska i handen som det slår mig. Det är som om alla vinterdagar, alla kliva-upp-klockan-fem-på-morgonen-vardagar, allt inomhusstök och tunnelbanor och diskmaskiner bara försvinner. Som vore de en blek dröm.

Kvar finns en enda lång sommardag med klippor och hav, krabbfiske, ostbågemiddagar, morgondopp, regnsmatter på båttaket, åskblå horisont, muller, skvalp, lavdoftande berg.

Och nej, det finns inget nagellack som klarar minst tre frivilliga och några extra dopp varje dag, blöta tampar och saltvattensdiskande.

Jag har förvisso lackat fransk manikyr på klipporna förr, men i år valde jag att hårdtesta Gelish, ett slags permanentlack som fixas på salong.

Jag valde en färg så nära OPI Stranger Tides som möjligt, lite gråare, en aning mer lavfärgat. Så här ser det ut efter två veckor. Om man inte råkar smälla i en nagel riktigt ordentligt tror jag faktiskt att det kan sitta kvar tills vi lägger till igen. Återkommer med rapport då!

Vad jag längtar efter just nu

Så här vill jag att min sommar ska vara. Låta tiden gå, låta kroppen och huden få minnen att bo i när vintern gör sig påmind.

Fast just nu undrar jag mest varför jag nördade in på nagellack (Orlys matta Glam Rock på bilden, perfekt för sommartår, blir bara vackrare med lite patina och behöver varken under- eller överlack för att sitta bra och bli snyggt, enda gången någonsin jag hoppar över det) och inte båtmotorer.

Just nu verkar det som ett otroligt mer användbart ämne att kunna precis allt om.

Gråvädersdagar – som om ingenting har hänt

Det kan vara så att det värsta som kan hända en nagellacksnörd har hänt mig.

Jag har hittat det perfekta nagellacket.

Att det varit så tyst här ett tag beror på att jag lackat om mina naglar i samma nyans inte mindre än fyra gånger i rad. Till och med min man såg chockad ut när jag berättade det.

Men egentligen behöver jag inte något mer än OPI:s Stranger Tides.
Grönt utan att vara skrikigt, sobert utan att vara trist, matchar med det mesta och piggar upp även den tråkigaste outfit.

Men när jag nu äntligen börjat ge den där ingentingvädersfärgen en chans så tänkte jag försöka testa mig igenom dess kusiner också. Vi börjar här:

Isadora Beach Khaki är grått med en aning skiftning åt rosa. Mycket fint det också.

OPI Scull and Glossbones ur Pirates of the Carribean-kollektionen.
Grått. Varken mer eller mindre.