Det började med ett par nya träskor. Sedan gick det som det gick.
Det finns saker som aldrig ändras. Klipporna i havet. Känslan när kroppen vilar mot den varma graniten efter det kalla, salta doppet. Och så den ständiga jakten. På vind. Och det perfekta gröna nagellacket.
De var på rea. Och ropade om sommaren fast den var någon månad bort. Hur som helst, de blev mina. Och sakta väcktes ett minne om ett fynd för något år sedan. Som inte hade fått se dagens ljus än.
Och jo, de fann varandra direkt. Men jag och sommarnaglar är en annan historia. Diskbaljor, segelskot och havsdopp gör att lacket så lätt släpper taget.
Dessutom blev det ett ofrivilligt test med och utan underlag då högerhanden lackades i ett huj innan jag kom ihåg att grunda.
Men nej, ingen större skillnad. Det trillar bort lika bra på båda.
Men vackert. Ja, det är vackert. Ett fåfängt jagande efter vind. Och det perfekta, gröna lacket.
Sminkbloggen 